GLAD!

Jag är så glad! Jag träffade Kristoffer idag på stationen och det föll sig så himla naturligt att ge varandra en kram.
Vi chattar på msn nu och han sa att jag var FIN!
Mina ögon tåras nästan för aldrig har en kille sagt att jag är FIN!

Under hela min gymnasietid fick jag veta hur ful jag var.
Vilken slampa, hora och dum i huvet jag var.
Dels är jag kristen och det var ett av alla mobbingsämnena de höll på med.
Fick detta hela tiden:

"Hur kan man gå i kyrkan?"
"Hur kan Gud älska en slampa som dig?"
"Du är ju helt rubbad"

Så ni kanske förstår hur glad jag blir när någon säger att jag är fin.

Tack Gud för att vi har fått kontakt.
Och tack Gud för att trots min nervositet klarade mig bra när vi träffades idag.

Och en hemlis:
Han är skitsnygg! :)
Jag hoppas verkligen att det blir något. För så här har jag aldrig känt för någon annan!
(Kristoffer om du läser detta: ta till dig det för det är från djupet av mitt hjärta)

Grejen är att Kristoffer är den andra killen ever som jag träffar från internet.
Jag träffade en för läääääääääääääääängesen (Daniel hette han och bor på mitt område) men det blev aldrig nåt då, för det klickade inte alls tydligen. Och det är jag glad för nu.
Och tydligen hade han sett mig förut. Han brukar gå till kyrkan fillan ibland.
Men vi pratar knappt. Hehe...

Det blev ett långt inlägg. Men jag är väldigt glad idag och kan leva på det här korta mötet länge nu!

Oj, klockan är elva. Seent seent.

(Vill spela sims 2 men jag har tappat bort mina skivor, dumheter)

Men men... detta får bli första och sista inlägget idag!

Godnatt och sovgott! (när det nu blir)